Förlossning.

Vaknade måndagen den 6 mars av en rejäl sammandragning. Tänkte att det kanske skulle kunna vara på g men gick upp och då ingenting var regelbundet och inte gjorde så ont så var jag ändå rätt säker på att det inte skulle ske under dagen iallafall. Mannen jobbade hemifrån och jag tog det lugnt. Kl 11 skulle vi till barnmorskan för kontroll och precis innan vi åkte gick jag på toa och då gick slemproppen.

Hos barnmorskan fick vi tid för igångsättning den 13 mars men barnmorskan trodde att den inte skulle behövas med tanke på mina sammandragningar och att slemproppen gått. Jag var osäker, vågade inte hoppas utan var fortfarande helt säker på att vi skulle få vänta tiden ut..

På vägen ut från barnmorskan känner jag att det läcker nåt och springer in på toaletten. Mer av slemproppen trodde jag..antagligen var det vattnet men det förstod jag först senare. I min värld skulle ju det vara mycket vatten..men fick veta sen att vår lilla A satt så långt ner i bäckenet att hon satt som en kork och när vattnet gick så kom bara det yttersta ut eller hur man ska säga.. men det visste jag ju inte så utan jag torkade mig, trodde att slemproppen gått och att det inte behövde betyda så mkt.

Åkte hem, la mig i soffan och kollade på Vänner medan mannen jobbade.

16.30 kom den första rejäla värken, jag låg i soffan och mannen satt vid bordet och när värken kom så sa mannen  (som sprang till mig) att "den där såg ut att göra rejält ont" och det gjorde den verkligen. Sen kom nästa efter 20 minuter och sen 15 minuter.. började ana att det kanske var på g på riktigt men då man läst att man ska försöka vara hemma så länge som möjligt så var jag rätt lugn.  Andades igenom värkarna och kände att jag kunde hantera smärtan.

Kl 18.30 hade jag inte känt bebis på några timmar och kände mig orolig över det så vi ringde in till förlossningen pga det. Under samtalet fick jag en värk och barnmorskan sa att "ni kan väl komma om för jag tycker det låter som att du har rejäla värkar". Vi la på och då var det som att trycka på en knapp. Helt plötsligt kom värkarna med 3 minuters mellanrum och var extremt starka. Mannen var så bra hela tiden, han packade snabbt våra grejer och körde fram bilen. Jag tog flera värkar på denna korta tid och det tryckte på ganska rejält också..

Vi kom in till förlossningen 19.15 och jag hade extremt mycket värkar, de gick in i varandra. Jag var dock helt övertygad om att vi ändå skulle få åka hem igen och ville bara kolla att bebisen levde.

Vi fick komma in på ett rum och där skrek jag "det känns som att jag kissar på mig snart" och då slängde barnmorskan av mig mina kläder och gjorde en undersökning och sa: "Du är öppen 10 cm så det blir bebis här snart!"

10 cm?! Jag och mannen blev helt chockade. Vi hade ställt oss på 15minuters parkeringen då vi var så inställda på att åka hem igen..haha..det var bara att glömma och personalen ringde parkeringsvakten och berättade att vi skulle få stå på den platsen till morgonen för att vi skulle få slippa böter.

Jag fick lustgas och barnmorskan  berättade att även om jag var öppen 10 cm så behövde bebisen komma längre ner så jag fick inte krysta riktigt än. Jag försökte andas mig igenom värkarna och var helt inne i mig själv. Det går inte att förklara smärtan av värkarna, den är som ingenting annat..

Mannen var heeelt fantastisk i allt detta. Så lugn,pratade med mig,masserade och tolkade barnmorskans ord till mig då jag hade så svårt att höra för lustgasens ljud och då jag bara ville blunda och var så fokuserad. Han var helt klockren genom hela förloppet.

22.05 fick jag äntligen krysta. Jag hade haft krystvärkar ett tag redan men då fick jag äntligen ta i ordentligt och det kändes som en befrielse att få ta i med hela kroppen äntligen.

25 minuter senare kom världens finaste Adele ut helt perfekt och lyckan var total.

Låg med Adele på bröstet medan jag fick krysta ut moderkakan och sen bli sydd med några få stygn då jag spruckit lite. Men både jag och mannen var i ett sånt lyckorus att det barnmorskan och läkaren gjorde knappt märktes av. Vi var och är fortfarande helt betagna av denna tjej..hon är helt ljuvlig.

Förlossningen gick väldigt fort och alla barnmorskor har sagt att min kropp betedde sig som att jag fött flera barn redan.

Vi fick stanna på BB 3 dygn då ingen visste riktigt när vattnet gått och man då behövde bevaka oss lite extra pga infektionsrisken. Sen fick  vi äntligen åka hem med vårt mirakel och det nya livet började på riktigt.

Är såå glad,förälskad och lycklig.

Hon är här!

Kl 16.30 i måndags kom en rejäl värk..Som sen blev fler och starkare. 19.00 kom vi in till BB, öppen 10 cm och 22.30 kom en perfekt liten flicka ut.

Så totalt förälskad i denna lilla tjej..hon är ljuvlig! Återkommer med mer när vi landat lite här hemma.

Hon är här!!

Vecka 41

Har gått över en vecka precis nu och idag gick slemproppen och jag har haft oregelbundna värkar hela morgonen och förmiddagen. Får se vart detta bär. Var hos barnmorskan precis innan lunch och bestämde datum för igångsättning den 13 mars om inget händer innan dess..så max en vecka till iallafall! Sen är det "mycket bebis här inne" så det är ingen liten bebis som kommer komma ut..men så är det nu! :)

Hoppas iallafall att det vill kolla igång ordentligt nu under dagen, det verkar ju lovande iallafall.

Ska dock tillbaka till barnmorskan imorn om inte bebis kommit då mitt blodtryck är för högt och blir det inte bättre kanske de får sätta igång mig iallafall.. så vi får se helt enkelt. Sista tiden som gravid är här iallafall, så mkt är säkert :)

Vänta..

Nej ni..ingen bebis än här inte. Vaknade inatt av starka värkar men inget som ville hålla i sig, så vi väntar fortfarande på att få se vem det är som bor och härjar där inne :)

Babyshower.

Har glömt att berätta om förra helgens stora överraskning. På fredagen skulle jag och mannen hem till våra vänner på middag, trodde jag! När vi kommer dit är allt som vanligt och jag misstänker verkligen ingenting. Men så går jag in i deras vardagsrum och där hoppar 8 av mina närmsta vänner fram och skriker "Babyshower" och sätter på "baby" med Justin Bieber. Det är dekorerat med pompoms, ballonger, presenter och allt möjligt vackert.. jag blev SÅ överaskad! Min man hade vetat i flera veckor och varit med i planeringen men när vi var igång så åkte D och alla killar iväg med barnen och så fick vi "mammor" vara kvar och ha en helt underbar kväll tillsammans.

Jag grät hela kvällen av lycka! Jag hade verkligen inte förväntat mig en babyshower och hade inte ens en tanke på att det kunde hända. Så bara överraskningen i sig var stor! Sen att de har tänkt och planerat detta för mig..det var så stort! Vi pratade, lekte lekar, tävlade och hade verkligen en perfekt kväll tillsammans! Vilken styrka att få ha så fina förebilder i livet alltså..tänk att få vända sig till dessa vänner när man är ny mamma och höra hur de har gjort,få råd och dela svårigheter och härligheter..sån nåd!

Ja, tacksamheten över vänner och familj vet verkligen inga gränser..

Fick enormt fina presenter också. En stor blöjtårta som även innehöll 2 bodys, 1 mössa och en liten skallra. Fick en amningskudde och även en sån fylla i bok om bebisens första år.  Klockrena grejer verkligen!

Världens finaste vänner!!

Ja..tänk alltså..det här hade jag aldrig trott att jag skulle få vara med om..Får nypa mig i armen rätt ofta för att förstå att det här händer oss på riktigt! Det är jag och D som ska bli föräldrar nu..åh det är så stort!

Snart.

På måndag är det dagen D. Sen om bebis behagar komma då eller senare vet vi ju inte..men spännande tider nu iallafall! Känner av molande värk (som mensvärk) till och från men inget som utvecklat sig till riktiga värkar ännu. Barnmorskan trodde inte att det skulle dröja länge när jag var där i tisdags, bebis låg långt ner i bäckenet och så har jag haft sånna sammandragningar.. men man vet ju inte, bebis kommer ut när den är redo!

Barnmorskan sa att hon tror att bebis väger nånstans mellan 3500-4000 g så det är ingen miniminibebis direkt, haha, men som vi längtar!! Bebisen är välkommen i vilken storlek som helst och vi är så nyfikna på vem det är som bökar runt där inne i magen!

Mannen har vart förkyld några dagar i veckan så då har jag nästan önskat att bebis skulle hålla sig kvar för hans skull, och det gjorde den ju! Men nu är vi laddade för förlossningen när den än kommer!

Idag har vi varit och slängt skrot/skräp, fastän vi rensade så hårt vid flytten fyllde vi hela bilen med skräp. Vart kommer alla grejer ifrån?! Vi har förvisso installerat ett hyllsystem inne i vår walking closet osv så där blev det en del skräp.. men ändå! Skönt att få iväg det iallafall.

Annars försöker jag hålla mig till att göra en lite större sak per dag nu när jag går hemma och väntar. Mannen jobbar ju så man får ju sysselsätta sig själv bäst man kan.. :) Jag har bakat en hel del och fyllt frysen med bröd och godsaker. Nästa vecka ska jag fylla frysen med lite mat (om bebisen inte kommer dvs) är tanken.

Nu blir det lördagsmys i soffan med min älskade man. Försöker njuta av varje dag vi får själva här hemma..det är ju de sista dagarna nånsin i livet som vi är utan barn! Galet och underbart!

Väntan.

Hemma, väntar på att bli mamma. Stor, annorlunda och väldigt härlig känsla.

Börjar komma iordning här hemma nu. Kartongerna är uppackade, det ska bara hängas upp några lampor och hyllor osv nu. Känns väldigt bra.

Bebis rör sig, hickar och drar längs revbenen så att mamman hoppar till av obehag. Det är extremt oskönt också när bebisen drar sig neråt eller vad den nu gör, det känns som knivar i underlivet. Njuter dock av varje del, tänk att det är sista dagarna detta..Sista dagarna jag får känns bebis såhär, sista dagarna med magen osv.. har börjat få en hel del "mensvärk" också, gissar att det förbereds en hel del inför kommande förlossning.

Känner mig väldigt lugn inför förlossningen. Trygg med andningen och ser fram emot att få känna hur det känns..ont kommer det göra! Men jag längtar så efter att få träffa vårt mirakel.