Kamp.

Vad vi kämpar..vi alla som försöker. Vilken kamp vi går igenom och vilka kämpar vi är! Heja oss!!

Ägglossningen kom tillslut...men för första gången kom också pressen..hitills har vi aldrig känt oss pressade att ha sex eller tyckt det varit jobbigt på nåt sätt utan vi har bara haft roligt..men igår..nu blir det privat, väldigt privat..men igår gick det bara inte! Det låste sig för min man så totalt..prestationångesten blev ett faktum och tillslut sa jag att vi ger upp! Det är inte värt det..och sen grät jag tyst för mig själv..

Min älskade fina man..ville inte visa att jag blev ledsen..ville bara uppmuntra och visa att det var okej, för det är det! Det är okej! Och jag blev inte ledsen på honom, utan på att det måste va såhär..jag är så trött på det!

Ingen av oss hade i normala fall tagit initiativ igår till sex..varför? För att vi va sååå trötta, båda hade börjat jobba, första dagen efter semestern. Båda hade tränat på kvällen och sen hade vi haft sex 2 dagar i rad innan också..så i normala fall hade vi bara gått och lagt oss tillsammans och somnat tätt ihop som vi alltid gör..men så kom ägglossningen och vi tänkte att även fast vi vet att gårdagens och säkert dagarna innan dess också säkert räcker så vill man ändå va på säkra sidan, göra allt man bara kan..men det blev för mycket..det gick inte.

Vilken resa detta är hörni..sex på beställning, kissa på stickor, känna efter, känna efter, känna efter...nu släpper vi det..vi måste släppa det en stund! Vi sa igår att vi ger det hösten, sen i januari begär vi IVFstart..men nu måste vi slappna av och andas..detta har blivit allt för tungt att bära, vi måste lätta på trycket över bröstet..