Instängd.

Jag känner mig nere..jag har verkligen haft en bra höst rent känslomässigt, känt mig hoppfull, glad och lätt i hjärtat.
Men igår och idag har jag känt mig tung..ledsen..

Antar att känslorna går upp och ner, eller, jag vet ju att det är så! Jag är ju en känslomänniska och känslorna går i berg och dalbana..men jag avskyr att vara låg..tiden går så långsamt då..

Det gäller att ha saker att se fram emot så man kan ha de som mål, och vi har ju det! Vi åker till sthlm om 2 veckor, bor på hotell och ska bara vara vi två och göra roliga saker..det är jul snart och vi ska vara lediga läänge och jag älskar allt som har med julen att göra!

Men...det enda jag vill ha, det enda som skulle kunna göra mig sådär själaglad är ju att få veta att vi ska få barn..det drar ner mig och jag avskyr det!

Jag avskyr att detta drar ner mig, att det tar min glädje ifrån mig vissa stunder..jag måste ju orka hela vägen fram. Jag vill vara den där glada tjejen som jag vet att jag är! Glad och positiv!

Men vissa dagar känns den där glada och positiva tjejen nergrävd nånstans..begraven i cement.. instängd i barnlöshetens väntrum..