SOL och samtal.

Solen är här och det är fredag. Lovely!


Idag åker jag till Jönköping och sammanstrålar med mina systrar. Vi ska ha en riktig systrahelg, ska bli så mysigt. Har väskan packad här på kontoret och tåget går halv fyra. Älskar att åka tåg, dricka en kopp kaffe, lyssna på ljudbok och se världen swischa förbi. Love it!


För en tid sen bokade jag samtal hos en terapeut här i stan. Kände att det skulle vara skönt att få prata om allt vi gått igenom med någon som står utanför. Även fast jag senaste tiden känt mig väldigt positiv och glad tänkte jag att det kanske skulle vara klokt. Fick tid idag och var där under förmiddagen. Tror min egen känsla innan var bra, jag mår bra! Vi pratade en timma om längtan, sorg, tro, kärleken mellan mig och D och lite till. Och summan av det hela: Vi har en underbar relation jag och D, vi har kommit varandra så nära genom detta. Jag mår ganska bra ändå, självklart är det en sorg allt vi får gå igenom och vi längtar...men jag mår bra! Märkte hur jag kunde prata om detta med en god ton och utan att känna det där avgrundsdjupa hålet på insidan som jag gjort innan. Jag kommer inte gå tillbaka till terapeuten, jag sa att jag ringer igen om jag känner behov av det men just nu känner jag inte något vidare behov. Hon höll med mig och tyckte att jag lät stark och sund i mitt sätt att tänka, det var ju positivt.


Tror att samtal verkligen kan hjälpa. Jag sa under mitt samtal att det här hade jag behövt för ett/två år sen när livet kändes som mörkast. Då hade detta varit guld, men då (i den perioden) tänkte jag samtidigt "det hjälper ju inte att prata, det gör mig ju inte gravid ändå"..nej, men att prata om sorgen lyfter ju på det där mörka och man ger en chans att låta ljuset komma in.


SÅ, läser du detta och befinner dig i det där djupa, mörka hålet som barnlängtan ibland innebär: gå och prata med en kurator/terapeut! Jag kommer ringa direkt jag känner att jag är på väg ner igen.