Mitt i all bubblande glädje över den växande magen och att vi får uppleva detta, så har jag inte glömt kampen som ligger bakom. Jag tror att tacksameten över detta är så mycket större efter allt vi gått igenom.
Efter alla 100tals sprutor, alla undersökningar, alla turer fram och tillbaka till sjukhuset, alla läkare, barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor, alla tårar, alla drömmar, all längtan..efter allt så är tacksamheten enorm att det faktiskt fungerade..
Efter missfall på missfall, utomkvedshavandeskap, överstimuleringar, avbrutna behandlingar osv osv..så är glädjen oändlig över att få vara med om att det fungerar.
Varje gång bebisen rör på sig där inne, varje gång magen kommer emot något, varje gång benen värker, varje gång tröttheten tar över..varje gång påminns jag om kampen som ligger bakom vårt efterlängtade mirakel.
Så innerligt tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar