Jag blir så arg på folks försök till uppmuntrande kommentarer..vissa är värre än andra..
När folk frågar om inte vi ska skaffa barn snart så säger jag "barn är inget man skaffar det är något du får" för det är jag övertygad om, barn är en gåva och inget du går och skaffar dig bara sådär.
Jag möter så många som är så oförsiktiga med sina ord. Jag blir så arg på det! Ska det vara så svårt att vara lite försiktig med vad man säger?!
Jag har en kollega som är 50 år. På jobbet vet alla i personalen vad vi går igenom. Denna kvinna har sista veckan pratat med mig om att hon kanske är gravid och tyckt att det vore så pinsamt om de blev det nu i den åldern och samtidigt så roligt om det skulle hända bara sådär..jag blir så arg! Inte på att hon kanske är gravid men att hon är så oförsiktig med sina ord. Hon vet hur jobbigt jag tycker det är, hon vet hur ledsen jag varit och ändå så sitter hon och skämtar om hur lätt det är att bli med barn.? Jag blir så ledsen..
Eller som i torsdags frågade en mamma när hon hämtade sina barn "ska inte ni ha barn snart?" Jag svarade att vi får se, det kommer nångång.. och hon säger det som så många kläcker ur sig "tänk inte på det så mycket så ska du se att det händer"
Då vill jag bara gå därifrån..hon vet ju inte vad vi går igenom men vad är det för råd att ge?
Då vill jag bara gå därifrån..hon vet ju inte vad vi går igenom men vad är det för råd att ge?
Eller några som fått veta vår resa sagt "men ni vet ju iallafall att ni kan bli gravida" nej det vet vi inte alls! Vi får ett plus på stickan men sen blir det katastrof. . Som om pluset vi fick skulle vara nån tröst nu? Vi vet inte om vi någonsin kommer få det igen...
Jag förstår att det är svårt att veta vad man ska säga och hur man ska bemöta...men jag blir så less bara..
Sen har jag en riktigt låg dag idag..och när min kollega började med att prata om hennes mage och att hon måste testa igen osv..då blev det för mycket..
Sen har jag en riktigt låg dag idag..och när min kollega började med att prata om hennes mage och att hon måste testa igen osv..då blev det för mycket..
Folk tror jämt att de måste komma med råd och hjälp när det enda som behövs är en kram eller ett leende måmga gånger eller ett enkelt "jag hoppas det går bra för er nu"
Hur bemöter ni dumma kommentarer? Vad säger ni tillbaka?
Jag vill så gärna vara snabb i de situationerna och säga något fyndigt tillbaka men jag kommer aldrig på vad jag ska säga..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar