Ni vet de här dagarna mellan ägglossning och mens..de här dagarna då hoppet ändå finns..jag vet inte riktigt vars jag ska sätta mina tankar dessa dagar..
Spänd förväntan, skräckblandad förtjusning, rädsla, oro, glädje och drömmar..allt på en gång.
Såhär gick jag i somras också..och då fick vi äntligen vårt plus på stickan..en vecka senare fick jag åka in och då trodde läkarna att det var ett missfall och skickade hem mig..sen slutade jag aldrig blöda och efter massor av påtryckningar från vår sida och tillsist en akut färd med ambulans så konstaterades ett utomkvedshavandeskap med en akut operation som följd..
Tänk om det händer igen? Tänkt om vi aldrig kan få barn? Tänk om det där var vår chans!?
Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan hela tiden..ett plus på stickan är verkligen inte nån garanti. samtidigt som det är allt vi längtar efter så är det bara starten på oron också. .för om vi någon gång får ett plus igen..vad händer då? Kommer det någonsin höras barnskrik från vårt eget barn här hemma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar