Hemtenta.

Jag stannade hemma från jobbet igår för jag kände mig så febrig och dåsig, sov 13 timmar och vaknade mycket piggare. Men känslan av pigghet (konstigt ord) var kortvarig (konstigt ord igen)..jag har en hemtenta som är så sjukt svår att jag bara vill gråta..jag har ingen aning om jag är på rätt spår och det gör mig tokig! Men..man får ha målet i sikte så kanske det går lättare.

Så brukar jag tänka med det mesta i mitt liv "målet i fokus"..då blir det lite lättare.. Så tänker jag lite kring det här med barn också, målet är att vi en dag ska bli en hel familj med barn! Vägen dit är jobbig, för det går inte som vi vill hela tiden, men med målet i fokus går det lite lättare..jag vet att en dag kommer vi att få ett barn på ett eller annat sätt, och om vi än får vänta 10 år på det så är målet fortfarande att ett barn ska bli verklighet! Målet är fantastiskt, vägen dit tuff och lång..men målet som vi längtar efter är fyllt med glädje så bara tanken på barn gör mig alldeles lycklig i varje cell..
Vi försöker ha målet i sikte, skratta mycket under vägen dit..för jag tror att vårt barn kommer må mycket bättre om den får glada föräldrar som älskar varandra, än om livet går sönder i väntan på det.
Våra tårar gråter vi också med målet i sikte..ofta för att vi tycker att målet är för långt bort..men varje tår är ett steg närmare och vår längtan blir större för varje tår vi fäller..så, älskade lilla barn, du kommer vara så efterlängtad den dagen du kommer till oss!