Sämst.

Värsta dagarna framför..veckan innan beräknad mens,alltid en tuff vecka!  Men känner mig inte lika nere som förra månaden utan känner mig lugn och utan några större förhoppningar..idag känns det så iallafall, imorn kan nåt helt annat komma upp till ytan.

Träffat två vänner och deras barn efter jobbet. Jag älskar att träffas och prata med mina vänner men fokuset på barnen blir ju en självklar del i det hela. Vilket jag gillar! Men jag sitter hela tiden och ber om att det ska vara vår tur nu! Vi skulle också haft en 1,5 åring nu om allt funkat...helt sjukt egentligen! Vad tiden går fort när man ser i backspegeln..men jag vet ju samtidigt att varje månad har varit en enda lång väntan och längtan.. Att vi orkar?! Jag menar vi som får kämpa varje månad för att få det vi längtar efter..tänk vad starka vi är som klarar av det! Vi är grymma! Hejja oss!