Sant?!

Tänk om det är sant?! Tänk om det är vår tur nu?! Imorse var det ett starkt plus på stickan..en del av mig hoppar av glädje och en annan del är totalt livrädd. Sålänge jag inte blöder så ska jag försöka tro att det är bra! Jag vill ju så gärna tänka att det ska få funka nu! Jag ber så knogarna vitnar..nu måste det funka! Varje litet illåmående gör mig överlycklig..medan varje känsla av ont i äggledarregionen (på vänster sida eftersom höger sida inte finns) gör mig livrädd och orolig. Igår kväll började brösten göra ont och jag sa till min man att det kändes som att brösten skulle hoppa ut ur bhn för de sprängde så.. sen gick det över efter en kvart och så kom oron tillbaka. Ena sekunden lyckligast i världen..andra sekunden livrädd och orolig..och jag tror att det kommer vara så nu..en lång väntan tills slutet av juli då bebisen ska titta ut..den SKA ut då,den ska leva då,den ska växa i magen och må bra! Det måste vara så nu.