Över.

Det är över. För en vecka sen slutade hormonerna att stiga och började sjunka istället och som ett ovälkommet brev på posten kom blödningen..aldrig blött så mycket i hela mitt liv.
Nu har jag/vi gråtit i en vecka, varit på kvinnokliniken varannan dag för att kunna utesluta ännu ett utomkveds vilket vi kunde igår för då hade hormonerna sjunkit så pass mycket att man kunde säga att det var ett missfall. Jag är tom..tom på tårar och känslor..det är en lång väg tillbaka känns det som..denna gången har känts värre än de förra..mycket värre.

Sjuksriven en vecka till..på den veckan ska jag försöka återkomma till livet.