Hälsodeklaration.

Nu är den ifylld och inskickad. Och det är väl det enda som kommer hända med barngrejen på lång tid så nu är det bara att vänta. Det är skönt att det är igång och att vi kommit en bit på vägen. Vi har inte berättat för nån att vi startat utredningen eller iallafall tagit första steget, ska man det? Jag vet inte hur jag känner kring det, jag är i normala fall en öppen bok som inte är hemlig av mig..men detta känns just nu som att jag vill hålla och bevara i mitt hjärta..iallafall tills vi fått ner besked..eller jag vet inte..

Det här är ju en helt ny grej för oss, något som vi aldrig behövt möta eller hantera innan och både jag och mannen är lite osäkra på hur vi ska känna inför detta..men vi får lita på att det kommer bli bra. Det står ju i papprena vi fick hem att "fler än hälften kommer att föda egna barn och några kommer adoptera och några kommer välja att leva utan barn" och att leva utan barn är inget alternativ för oss så..vi får börja med att hoppas och tro att vi kommer ut på andra sidan med en tjock mage och ett välskapt barn.