Papper.

Igår kom bekräftelse på att vi står på väntelistan och kallelse till provtagning. En hög med papper som ger så många frågor..
Jag är så glad över att vi äntligen har bollen i rullning men väntan känns som en hel evighet..

90 lååånga dagar..inom 90 dagar ska vi bli kallade till utredning och aldrig har väl 90 dagar känts mer som en evighet..

Ska vi vänta med att försöka i 3 månader? Om vi skulle lyckas bli gravida innan utredningen så kommer vi vara livrädda för missfall och tanken på vänta i 3 månader utan en enda säkerhet på att det kommer fungera sen känns tung..

Ja ni hör ju..frustration och jag känner mig helt förstörd på insidan rent känslomässigt.

Vem ska man prata med? Vem kan ens försöka förstå smärtan det innebär att vänta på drömmen om barn?

Ja, nu är det mest provtagning vi får vänta in..vänta tills rätt dag i cykeln och mannen får vänta på annat..

Vänta har blivit det fulaste ord jag vet..