Svårt.

Det är svårt, svårt att hålla bloggen prioriterad när jag inte vet hur jag ska uttrycka mig riktigt..det är så mycket känslor på gång hela tiden och för det mesta är jag så trött på mig själv..trött på att inte kunna vara glad till 100% för att det finns nånting som hela tiden påminner mig om att jag inte får vara helt glad..

Det känns som att jag är i låst i mig själv, inlåst i en kropp som försöker men aldrig lyckas..och jag kan inte skriva om det jämt för jag blir galen! Jag försöker tränga undan det, vissa dagar går det bättre än andra.

Så, jag tänker att jag måste utveckla min blogg..bjuda in er i andra delar av livet också för det blir för tungt att bara skriva om barnlösheten, det gör för ont..

Så, den långa väntan fortsätter, men livet under tiden kan inte vänta..