En bild på någon du saknat i år.

På instagram har jag varit med i Emily Dahls julkalender lite smått..men dagens inlägg ville jag skriva en längre text till. Dagens tema är som rubriken; "en bild på någon du saknat i år"
Bilden visar inte vem jag saknat, för den går inte att fota..bilden är ifrån den fruktansvärda dagen när jag fick säga farväl till någon jag aldrig träffat men älskade så hjärtat gjorde ont.. vissa säger att det inte är någon, att det bara är en cellklump, men för mig var det hela min värld, vårat efterlängtade barn som fick tas bort den där dagen. En bit av våra hjärtan åkte med den där klumpen...

 

Blödningen började på morgonen och jag förstod direkt att det var kört denna gången också..jag sjönk ihop på badrumsgolvet och grät. Ringde kvinnokliniken som lät mig komma in på en gång, men där såg allt bra ut...de sa att jag inte skulle oroa mig och så fick jag åka hem.
Åkte hem med ett lättat men fortfarande oroat hjärta.

Dagarna gick, prover visade att hormonerna steg som de skulle..men, så en dag slutade de stiga och då la de in mig för de var rädda att jag än en gång skulle behöva operera..så det är där bilden är ifrån..ifrån en sjuksäng där jag ligger med vetskapen om att om jag reser på mig så kommer det älskade lilla hjärtat åka ur mig..blodet som forsar ut min kropp är vårt älskade barn..vem vill resa på sig då? Men det värsta var att oavsett om jag reste på mig eller låg kvar så var sorgen ett faktum och det efterlängtade lilla barn vi väntat på fick inte leva denna gången heller.

Jag får ligga kvar i denna hemska säng, i rummen omkring ligger höggravida kvinnor som väntar på förlossning...och så jag, som får ligga i smärta och blöda ut det som slutat leva..det som inte orkade leva kvar i min kropp..och här ligger jag och känner mig som världens hemskaste människa, jag som inte klarar att hålla kvar våra barn, jag som inte ens klarar av att få dem att växa..jag känner mig så liten så liten..och så rädd så rädd..

Så i år, i år har vi saknat, vi har gråtit, vi har längtat..vi har längtat och saknat dig, vårt barn som aldrig fick komma...vårt hjärta som fick sluta slå..
Vi saknar dig och vi längtar efter den dagen som den där saknaden blir iklädd en verklighet.