Ensam.

Idag har jag känt mig så ensam i barnlöshetens träsk. Vi va i kyrkan där det bokstavligt talat kryllar av barn, och missförstå mig rätt, jag ääälskar det! Helt och fullt! Men idag när jag såg mig omkring så kunde jag knappt hålla tårarna tillbaka, jag kände mig så fruktansvärt ensam i detta väntrum..grät i mannens famn när vi kom hem..för första gången på rätt länge kände jag mig nerslagen av väntan och längtan..men imorn kanske det känns bättre.

Har varit så fruktansvärt trött denna vecka, utan egentlig anledning, bara så kopiöst trött..i torsdags var det såå fint väder och på vägen hem tvingade jag mig själv att stanna och ta en promenad för att jag visste om jag åkte hem så skulle jag inte orka ut igen..denna fina utsikt hade jag under min promenad iallafall , sen åkte jag hem och somnade i soffan.