Halvvägs.

Halvvägs in i graviditeten nu och jag tänkte göra en liten summering av hur det har sett ut såhär långt.


v 5 får jag veta på fertilitetsenheten att jag är gravid. Åkte dit övertygad om att det inte hade tagit sig då symtomen på överstimulering var väldigt tydliga. Och visst, överstimulerad var jag, men även gravid. Fick åka hem, otåligt väntande på att D skulle sluta jobbet så jag fick berätta den stora nyheten. Han fick ett paket med 2 pappaböcker som legat och väntat i 4 år. Första läkarbesöket han inte kan vara med på under alla dessa år, och då får jag veta att vi väntar barn, men, det var fantastiskt att få berätta det själv ändå. Och sen, att på testadagen ta ett graviditetstest bara för att få se att det fortfarande var på riktigt och tillsammans kramas och gråta en skvätt.


v 6-11 V 6 fick vi se att gravidideten satt där den skulle via ett ultraljud, inget hjärta slog men det var för tidigt för att se än. Vi var mest glada för att det inte var ännu ett utomkvedshavandeskap. Illamående och foglossning, vätska i magen och förstorade äggstockar gjorde att sommaren, som ändå var helt fantastisk, gick i lugnets tecken. Sjukskrivning och semester avlöste varandra och jag hade order om att inte röra på mig mer än långsamma promenader och inga lyft över huvud taget. Men, dessa veckor gick ändå väldigt fort, sommaren var fantastisk och trots illamående och kräkningar hela tiden mådde jag riktigt bra och njöt utav vetskapen om att det växte någon på insidan. V 11 fick vi ett ultraljud där vi fick se bebis vinka och sprattla runt i magen, mäktigt ögonblick och fick det hela att kännas ännu mer på riktigt. Då hade även vätskan försvunnit och äggstockarna gått tillbaka till sin normala storlek så nu kunde jag börja röra på mig mer normalt.


v 12 Började nytt jobb och var tacksam över att få må så pass bra ändå. Illamåendet och foglossningen var där fortfarande men det gick ändå väldigt bra.


v 12-17 De långsamma veckorna. Fy vad tiden gick långsamt. Hemsk huvudvärk, trött och hade sådana fruktansvärda mardrömmar dessa veckor. De försvann tack och lov men satte hemska spår i hjärtat av oro.


v 18 Bebismagen börjar synas och jag tycker mig börja ana rörelser också. Går mest och längtar efter ultraljudet som känns som en evighet bort.


v 19 Ryggont och B12brist och blodtrycksfall men ändå mådde jag rätt bra.


v 20 Äntligen dags för RUL och allt såg tack och lov bra ut. Att ligga och kolla på bebis var helt fantastiskt, däremot de där tysta bitarna från barnmorskan var hemska. "Vad ser hon nu, har bebis allt den behöver? Har hjärtat allt som krävs, finns det hjärna, njurar osv?" Men, allt såg enligt barnmorskan vilket gjorde att vi andades ut. Vem är du som bor där inne!? Spännande att gå och fantisera om.


v 21 Troligtvis nån förkylning som ligger och spökar i kroppen, är helt slut och har ont i halsen. Annars mår jag väldigt bra i själva graviditeten. Märker att jag mer och mer går in i mig själv, omgivningen är inte längre särskilt intressant..lite speciell känsla, jag som vanligt vis lägger märke till allt är nu mer bortkopplad. Men, gissar att det är en förberedelsegrej för tiden med bebis och bubblan som väntar första tiden.