Sjukgymnasten.

Äntligen dags för besök hos sjukgymnasten! Min kropp hade inte orkat mkt längre utan hjälp så det var verkligen läge för en experts utlåtande. Och, hon konstaterade bara genom att titta på mig att jag hade mer ont än vad man ska ha, hon fick knappt ta i mig eller vrida för att det gör för ont helt enkelt.


I alla fall så fick jag 3 övningar att göra 2 gånger om dagen, väldigt bra! Och sen får jag numera använda kryckor när jag måste gå, jag ska undvika att gå i största möjliga mån men måste jag gå ska jag använda kryckorna.


Jag känner mig som världens mest långsamma människa, och kämpar en hel del med känslorna kring jobbet. Jag vill ju jobba, men känner mig mer som en bromskloss just nu. Är så tacksam för mina fina fina kollegor som ställer upp genom allt!


Får se vad barnmorskan säger på torsdag, gissar att hon vill att läkaren sjukskriver mig några procent i alla fall, fick inte träffa läkaren idag nämligen. Men vi får så, hur som helst väldigt tacksam för all hjälp jag får från alla håll.


Bebis verkar må bra, sparkar och rör sig hur mkt som helst vilket också gör mig väldigt tacksam. Känns som att ju längre tiden går och ju större rörelserna blir så "bondar" jag mer med bebis, kärleken växer och längtan likaså. Nu ska vi bara genom jul och nyår, sen en flytt..sen kommer bebis! Mammahjärtat värker..med en liten skräckblandad förtjusning, låg i helgen och tänkte på första timmarna hemma med vårt mirakel..hur livet känns då, hur man mår, hur bebis mår, hur mannen mår..stora tankar och sånt som inte går att greppa innan vi är där..men, tankar som gör mig rörd och förväntansfull! Helt klart är en målbild till förlossningen just den där första stunden med bebis hemma..att få komma hem med ett helt nytt liv, vårt barn!


Vi går in i vecka 31 idag och tiden går väldigt fort.