Samtalet.

"inom 3 månader så kallar vi er.."

Ja, det var beskedet jag fick när jag ringde fertilitetsenheten idag..jag kraschade lite, ännu en vägg att gå in i..jag trodde vi hade gått igenom all den där väntetiden redan, det lät nämligen så på läkaren när jag gjorde min spolning i oktober på läkaren, att efter jul och nyår skulle vi få komma in och börja på en gång.

Kära värld...3 månader till av väntan och tårar och pendling mellan hopp och glädje..dessutom 3 månader utan garanti på att det nånsin kommer fungera. Jag orkar inte. 3 månader känns idag som en hel evighet, även fast det inte är det såklart.. men jag önskar så att hon som gjorde min spolning i oktober hade sagt att "när du ringer efter nyår sätter vi upp er på en ny väntelista så egentligen är det ett halvår till IVFstart"...eller nåt liknande. Dessutom är det endast ett samtal som väntar om 3 månader, inte start av behandling..vi får se i mars helt enkelt..MARS.

Får försöka se det som 3 månader att förbereda mig på att pumpa in hormoner i kroppen, även fast jag bara vill skrika och gråta, men det finns inte tidsutrymme för det.
Nu ska jag gräva ner mig i tentaplugg, tenta ons-fredag.