Livet rullar på. Sista veckorna i skolan innan examen=examenarbete. Plus jobbet. Plus vardagen. Men, jag mår bra. Jag har försökt hålla vardagens många saker lite vilande nu i maj och det är skönt, många lugna kvällar med D, väldigt härligt!
Jag är i nåt konstigt känslomässigt tillstånd tror jag..jag gråter inte, men jag är heller inte glad..nånstans mitt emellan, och jag tillåter mig själv känna så..det är så det är nu helt enkelt.
Tar lutinus 3 ggr om dagen, som läkaren ordinerat, jag vet inte.. vi vet ju att vi haft ägglossning och att det fanns mogna ägg..så, kanske kan vi bli gravida såhär..och kan lutinusen hjälpa så är det ju fantastiskt isåfall! Även om det inteär den mest trevliga tablett jag tagit..
Hejar sååå på er!!
SvaraRaderaVill du mejla mig om oro och frågor får du gärna de!
Efter 3års längtan, 4-6 månader med olika hormon behandlingar i tablett form, 3 månader med hormon behandlingar i sprutform, och ett inseminations försök fick vi äntligen starta med IVF.
Fick då höra att jag hade en otroligt hög äggreserv och att de var otroligt rädda för att överstimulera mig (vilket de värkar ha lyckats med med dig/er :( ). Jag tänkte nog ändå lite omoget och hoppades nästan att de skulle överstimulera mig för att de skulle få många ägg att plocka ut. Men de var väldigt försiktiga 100 enheter per dag i början och sedan bara 75 enheter. 9 stycken äggblåsor kunde de plocka ut då de var dags för äggplock. Endast 6 blåsor var dugliga. Jag vet att jag grät för jag hade hört andra som plockat ut mellan 15-20 ägg och tyckte jag var sämst i världen som bara producerade 6 ägg!! Och kunde inte fatta att läkarna inte utnyttjat min höga äggresärv mer! Äggplocket gjorde väldigt ont och vi plockade ut äggen på fredagen. (Började då med Lutinus) mannens spermier var inte dunder snabba (vilket de aldrig sätt på något test innan) så de kom också som en chock. Så de var tvungna att göra en annan metod ICSI (då man trycker i en spermie i varje moget ägg).
Den helgen var jag väldigt nere, vet egentligen inte varför men hade hoppats på fler ägg och hade inte väntat mig sega spermier.
När vi kom tillbaka på måndagen så var de 3 ägg som överlevt och börjat växa. De satt i ett super fint ägg och de andra 2 skulle de fortsätta odla på och så hoppas de att dom skulle få komma till frysen. Sedan började väntan 19 HEMSKA dagar på att få ett svar. Och de dära vaginal tabletterna, uch! Kändes ju som man kissade på sig lite grann då och då eftersom de rann så!
Efter 18 dagar orkade jag och mannen inte vänta mer, och stickan visade positivt! 2-3 veckor gravid stod de på den. Kan idag 2 veckor senare inte fatta att det är sant!!? Men den dagen man sett fram emot i 3år fantiserat om den var helt overklig. Trodde dock jag skulle sväva på rosa moln nu, men går istället runt och oroar mig över att någon ska få ta lyckan ifrån mig.....Är så rädd för ett missfall.
Hoppas på er och om de inte lyckas denna gången så hoppas jag på er nästa IVF!
Kram
Stoort tack för dina ord!! Så fint!
RaderaOch GRATTIS till graviditeten!! Hoppas det går bra nu och att du får njuta också!
Tack igen för dina ord,de gjorde min vecka! Kram
Nu har en vecka till nästan gått, och vi har fått vara på tidigt ultraljud. Var visst redan i v.10 (enligt ultraljudet då pricken var så stor) men enligt isättning ska jag bara vara i 8+4 (altså v.9). Kan inte fatta att man är i denna världen på riktigt, hade jag aldrig i livet räknat med för 2 månader sedan då nästan allt bara var bäck svart! Är fortfarande orolig, men hinner/orkar knappt vara de då jag är så trött och mår så fasligt illa, men jag klagar inte, har lovat mig själv i 3 år att om, om jag blir gravid kan jag ligga i en säng och spy i 9 månader om de så ska behövas!
RaderaHoppas så på ett plus för er denna månaden, men försök (vet huuur jobbigt det är) att inte bryta ihop om de inte blir något nu, tänk att du faktiskt har 3 gratis försök kvar (om inte hela ivf:en fullbordas som det i ert fall inte har gjort) så räknas inte eran första. Och om man har lätt PCO samt att man har en hög äggresärv har man goda chanser att lyckas vid en IVF. Jag känner 3 stycken faktiskt mer än jag som genomgott en IVF och alla har lyckats, så tro på de om de inte funkar denna gången, att de finns hopp. Men återigen förstår hur du tänker och himlar med ögonen när du läser mina peppande ord...men de är faktiskt så.
Kram till dig!