Ja nu har jag ruvat i fem dagar, (jag räknar från dan efter de satte in klimpen, gör man det?! Jag kan ju inte den här delen alls) fort går det i alla fall, ja faktiskt. Tycker tiden går lika fort som vanligt, har så enormt mkt på jobbet så det gör att arbetsdagarna går fort. Idag har jag en liten "minipaus" på jobbet, inte att jobbet pausas men rektorerna är borta och detta gör att jag hinner jobba undan i min egen takt istället för att sitta tillsammans med dem och göra sånt jag egentligen inte hinner men måste göra. I fredags var det helt sjukt på jobbet, då stannade en av lärarana mig i korridoren och sa "Frida, du måste ju hinna andas" och då slog det mig hur stressad jag var och hur mycket det va runt omkring mig. Och nu när vi är mitt i ruvningen vill jag ju verkligen inte stressa! Så, då saktade jag ner, gick sakta, andades djupt och sa till mig själv att ta det lugnare. Det har funkat okej, det är fortfarande enorm arbetsbörda men då gäller det att prioritera. Jag tar mina andningspauser när jag står och väntar på utskrifter eller kopior, då andas jag djupa andningstag. Jag springer inte fram genom korridirerna utan går sakta, stannar och pratar med barnen osv. Allt för att kroppen inte ska stressa upp sig.
Just nu är jag och lilla klimpen viktigast. Den ska ju fästa nu i dagarna om jag läst på rätt, åh lilla vän, sätt fast dig hårt och stanna länge!
Tröttheten sitter i, min kompis sa att "det kan ju vara kroppens sätt att förbereda sig för en graviditet också Frida, jag kommer ihåg den där medvetslösa tröttheten i början av mina graviditeter".. Ja, jag hoppas ju att det är en del av det! Även fast just nu är det ju hormonerna som gör det tror jag, mestadels i alla fall.
Men, igår när jag kom hem ville jag inte bara ligga och sova. Så jag ställde mig i köket och gjorde det jag älskar: lagade mat och bakade bröd. Det gav mig så mycket energi! Kan dela med mig av recept sen för detta vart så bra! :)
Bloggers app i telefonen vill inte ta emot mina bilder så det blir rätt tråkiga bildlösa inlägg tills de fixat det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar