Fri.

Efter beslutet att vänta med IVF, att pausa allt, känner jag mig fri. Jag va på 4-årskalas i söndags och kände mig fri! Det var barn överallt, bebisar och stora barn, och jag kände mig fri. Jag som annars känner mig instängd och får ångest bara av tanken kände mig fri! Tror inte jag kan beskriva i ord vilken befrielse det är att känna såhär.


Längta utan desperation och sorg. Vilken skillnad! Drömma utan sorg, drömma utan desperation..vilken frihet. Jag är så tacksam!


Efter 4 års känslomässig berg- och dalbana är detta semester i hjärnan och hjärtat. Så glad och jag känner mig flera kilo lättare. Sorgen över barnlösheten har förlorat sitt fasta grepp om mig, och det är en sån befrielse.


Längtan, den finns kvar! Drömmen, den finns kvar! Men, utan sorgen och desperationen..det går inte att beskriva på nåt annat sätt. Jag är så tacksam att få andas lite utan ett tryck över bröstet. Jag är så tacksam att få drömma utan att gråta. Jag är så tacksam att få längta utan att få ångest. SÅ innerligt tacksam. Tacksam att få behålla längtan men kasta ångesten och sorgen långt bort.