Drömmar.

FY vilka hemska mardrömmar jag har nu. Död, död och död. Missfall på missfall och bara massa blod. Så fruktansvärt att somna och drömma om detta, och drömmarna sitter kvar in i minsta detalj flera dagar efter, det går inte att glömma. Detta gör ju mig alldeles nojig och orolig såklart. Ringt och fått en telefontid hos barnmorskan, för jag måste få veta att barnet lever på nåt sätt. Jag klarar inte av vardagen med denna oron, får hemsk huvudvärk och kan inte fokusera.


Mardrömmarna är det värsta av gravidsymtom hittills om man nu kan kalla det ett symtom. Det påverkar mig nåt oerhört rent psykiskt och det är så svårt att hantera.


Får se vad barnmorskan säger idag, hoppas jag kan få komma och lyssna på hjärtljud iallafall.