Tomhet.

En månad har gått sen missfallet och nu är mensen tillbaka.
En månad..livet är kaos. Jag fungerar rätt bra utåt, jobbar,skrattar osv..men samtidigt så är det kaos.. Detta missfall tog extremt hårt på mig, de andra gångerna har jag återhämtat mig hyfsat fort och känt glädje igen..men nu, tomheten och sorgen är enorm och jag vet inte hur jag ska hantera det hela riktigt.

Det hela blir inte lättare av att massa runt omkring är gravida heller..vänner som ska ha samtidigt som vi skulle haft..fy vad jag grät när det kom fram, inte av avundsjuka utan av sån vansinnig sorg..för det är det jag är fylld av. Sorg. Sorg för det som skulle blivit men som inte blev.

Vi ska ringa och be om en utredning nångång i februari tror jag..om vi orkar. Jag är livrädd för det också. Känner mig som ett asplöv. Svag och skakis av allt som sker och som inte sker. Vissa dagar känns det som jag är en tickande bomb som exploderar när som helst...jag vill bara skrika och gråta tills allt är bra igen..men hur ska det bli bra?! Just nu är jag en enda sorgklump.