IVFstart

Ja, igår va alltså dagen för IVFklinikbesök och planering av ivfstart för vår del. Vi mötte en fantastisk  (!) läkare först som berättade att förutsättningarna för oss ser väldigt bra ut. Vi har högre chans att lyckas än många andra och chansen att vi ska komma ur detta gravida är alltså hög..så långt väldigt positivt alltså! Självklart finns det inga garantier men det ser väldigt bra ut.

Vi ska få göra det korta programmet med start i slutet av april, nästa cykelstart alltså..

När läkaren gjorde en undersökning såg hon att jag producerar väldigt många ägg själv så jag kommer få börja med en låg dos i de första sprutorna för att undvika överstimulering.

Sen fick vi träffa ännu en fantastisk barnmorska som gick igenom hur allt går till, jag fick sticka mig själv och prova på allt sånt.

Sen tog de nya prover på oss bägge och sen fick vi gå hem med vetskapen att vid nästa mens startar vår ivfresa på riktigt.

Jag är såå delad i mina känslor. Så tacksam till alla läkare och barnmorskor som gör ett fantastiskt jobb och hjälper människor med detta. Jag är också glad att vi kan få hjälp i detta. Sen är jag så rädd..egentligen inte rädd för själva proceduren men rädd för att det inte alls finns några garantier och om ett år kanske vi fortfarande står där barnlösa med en massa hormonbehandlingar i bagaget och inte ett enda steg närmare ett barn..men jag försöker tänka att det lika gärna kan bli så att vi om ett år står där med ett barn, vilket såklart är den stora drömmen!

Väldigt känslosam är jag efter detta iallafall, delade känslor och tårarna lurar där bakom hela tiden..men jag tänker låta det vara så nu.. tar med mig barnmorskans ord till mig: "du verkar vara en väldigt stark tjej" även fast jag för tillfället känner mig extremt svag.

Nu sitter vi i bilen på väg mot en eftelängtad minisemester..såå skönt att komma iväg tillsammans efter gårdagens besked, ladda batterierna helt enkelt.