Snart

Jag känner mig så likgiltig inför allt, vilket är rätt skönt i och för sig. Att inte vara uppe bland molnen eller i den djupaste dyn utan någonstans mitt emellan. Helt klart skönaste känslan i detta träsk.

Snart är det dags..fast dags för vadå egentligen? Jag vågar inte hoppas på att vi ska få starta IVF efter "första" (läs 711) mötet, jag förväntar mig mer av "vänta, försök själva".. efter 3 år drygt är förväntningarna rätt låga måste jag säga. Men, återigen, nästan skönare det.

Jag är oerhört trött, jobbar på dagarna, pluggar när jag kommer hem och sen på kvällen somnar jag i Ds knä i soffan. Det är helt klart en omställning att börja jobba fasta tider, väldigt skön omställning, men annorlunda. Jag är van med att styra mina tider lite själv, orka städa på torsdag eller fredag innan helg osv, det gör jag inte nu, orken finns inte att ha allt tipp topp hela tiden. Och min fina D säger bara: "det är så skönt, mycket mer avslappnat hemma nu" Och jag håller med, för allt behöver inte vara perfekt heela tiden, sängen behöver inte vara bäddad så fort vi går upp ur sängen. Jag jobbar på det, att slappna av mer i det och låta kroppen avgöra vad som orkas med. Det gäller såklart inte bara städning utan alla områden i livet, skola, jobb och hemma..att slappna av mer. Komma ihåg att andas, dricka det där extra glaset med vattnet och ta en lunchpromenad när solen lyser bara för att det är livskvalité så det bara sjunger om det.

Kvällsmat tillsammans med D..bästa tiden, kvällen tillsammans med den man älskar.