Jag fick såå fina dagar på mina 2 sista veckor av sjukskrivningen. Hela september och en bit in i oktober låg jag ju bara i sängen och såg ut över det fina höstvädret..men, när krafterna äntligen kom så fick jag såå fina dagar att njuta av! Jag tog långsamma promenader runt vårt vackra naturreservat vi har precis bakom huset och njöt av att få andas in frisk höstluft i lungorna.

Helt underbart!

Annars då? Jaa..det går upp och ner. Märker att nu när kroppen mår bättre så blir känslorna större. Känslorna kommer ikapp. Jag känner mig ledsen emellanåt, även om jag mår väldigt bra, bättre än jag borde känns det som. Igår kom det över mig hur besviken jag är på att vi inte fick ut några ägg..tänk om det funnits ägg i alla fall, i de där dumma äggblåsorna. Då hade vi haft ägg i frysen nu och inte behövt göra om allt jobbiga.. men så är det inte. Vi fick inte ut någonting av den där IVFen mer än smärta, sjukdom, besvikelse och ledsamhet.

Men men..vad kan vi göra åt detta nu? Ingenting. Bara vila i att någon gång kommer vi också få det vi längtar efter.

Igår ringde några vänner och delade deras besked om att andra barnet kommer nästa år. Ja, inte är vi förvånade, och det är fantastiskt för dem! Men sorgen, vår sorg blir så påtaglig. Fast igår kunde jag mer konstatera att det är fruktansvärt orättvist att det är såhär, och sen lämnade vi det och åt ost och kex istället.

Ska förresten dela med mig av vårt kexrecept, så vansinnigt goda till lite ost och marmelad! Kommer senare.