Vi.

Besöksstatistiken har ökat stadigt sista tiden, vilket jag tycker är väldigt roligt. När jag startade bloggen hade jag inte en tanke på att det kunde bli så många andra som ville läsa, men under åren har ni blivit fler och jag har även börjat följa fler bloggar om barnlöshetens resa vilket jag tycker är fantastiskt. Man kan känna sig så ensam många gånger, men då finns det ett helt nätverk av fantastiska människor som går igenom samma tunga resa och som sätter sig ner och sätter ord på det. Tillsammans är vi starka!


Tänkte att jag skulle presentera mig och min man lite bättre först och senare göra ett inlägg om vår resa såhär långt så ni får en liten uppdatering om ni inte vill gå igenom heeela historiken i bloggen. Men först och främst, varmt välkomna hit!

Det här är en anonym blogg, även fast jag presenterar oss med förnamn ibland osv. Anonym är den i den bemärkelsen att varken vänner eller våra familjer läser bloggen (vad jag vet). Tycker att det, än så länge, är rätt skönt att bara få skriva av sig känslorna utan att alla som känner oss ska ta del av det också, är inte riktigt redo för det än. Dock är vi rätt öppna med vår barnlöshet och många vet vilken resa vi går igenom, om än inte såhär ingående som på bloggen.

Jag och min man har varit ett par i snart 6 år och i april är det 4 år sedan vi stod i den vackra kyrkan full av familj och vänner och sa JA till varandra. Största dagen i vårat liv! (Är du inte gift idag kan jag varmt rekommendera det, inte bara för att själva bröllopsdagen är Amazing, utan för att vara gift kan vara det bästa någonsin!)

Jag arbetar heltid som administratör på 2 skolor och min man är projektledare/utvecklingschef  på ett företag i stan. Vi bor i en trea och har precis köpt vår första lägenhet, som vi dock måste vänta ett helt år till innan vi får flytta in i då de måste bygga allt först.


Vi är aktiva i en kyrka i stan, där vi framförallt är engagerade i musiken. Att få spela tillsammans med andra i ett stort team är en ynnest och så fantastiskt roligt. (Har ni någon gång hört talas om en kyrka som heter Hillsong så är vår kyrka rätt lik i musikstil och inriktning.)

Vi bor precis vid ett naturreservat som vi ibland kallar för vår trädgård då den ligger nästan precis i anslutning till huset vi bor i. Där älskar vi att vara. Ta promenader, cykla ner med kvällsmaten en varm sommarkväll osv. Helt fantastiskt!


Annars är vi ett glatt par i 30 års åldern som älskar varandra och livet. Den långa resan i barnlöshetens träsk är något ni kommer få läsa om i ett senare inlägg, men, vårt liv är ju faktiskt så mycket mer än den resan, även fast resan tar upp extremt mycket tankeverksamhet och känslor så är det viktigt att komma ihåg: Vi är inte barnlösheten, även fast det känns så ibland.

För det mesta är vi glada och tacksamma för allt det vi har. För, även om barnlösheten och längtan hela tiden finns i bakgrunden, så älskar vi livet. Vi skrattar och busar, vi ligger på var sin sida av soffan med bok och Ipad och tåflörtar, vi älskar att se serier och film, vi älskar att sova lääänge på lördagarna, vi bakar, lagar mat och spelar spel, vi går och tränar efter jobbet de dagar vi orkar osv osv.. Livet är så mycket mer än den här kvävande längtan. Men är det någon jag vill längta och kämpa med så är det min man.


En liten kort presentation av vilka vi är.