Ruvare.

Ja kära ni, jag ruvar!

Igår skulle vi tillbaka till läkaren för att göra en undersökning. Först då skulle vi få veta om vi fick göra en återföring eller inte. Jag skulle komma kissnödig precis som man ska när man ska göra en återföring men visste alltså inte om den skulle bli av eller inte.

När jag kommer till läkaren är jag så kissnödig att jag knappt kan stå upprätt och läkaren sa till mig: jag kan till och med se blåsan sticka ut så vi skyndar oss!

Upp i stolen och så gjorde hon ett ultraljud...och efter 20 sekunder sa hon: Vet ni att allt ser bra ut så vi sätter tillbaka ett embryo! Alltså..lyckan!

Vi fick se bild på det finaste embryot och sen satte de in kateter osv och tillslut så var de redo att spruta in guldägget. Vips så ser vi det lilla stjärnfallet på skärmen och vårt embryo är planterat fint inne i livmodern. Lycka!!

Sen fick jag springa på toa..har nog aldrig varit så kissnödig i hela mitt liv. Kunde andas ut och då kom glädjetårar och lyckan över mig. Min kropp klarade det! Vi klarade det!

Sen fick vi med oss all info och ett gravtest och lagom till midsommar vet vi alltså om vi är gravida eller inte.

Snacka om att denna IVF har varit en berg och dalbana. Men nu ruvar vi alltså på ett jättefint litet embryo som vi hoppas av hela vara hjärtan att det ska vilja fästa och bo kvar hos oss. Vårt lilla stjärnfall.