Symfysiolys.

Barnmorskebesök igår igen och allt ser bra ut med bebis vilket är det viktigaste! Hjärtat slår för fullt, magen följer sin kurva perfekt osv, så härligt!


Sen mår den här blivande mamman inte så bra. Jag har fruktansvärt ont i mina fogar/bäcken. Hade så ont igår när jag klev in hos barnmorskan..barnmorskan behövde bara titta på mig och så sa hon: "Du ser ut som att du lider, hur mår du?!" och då kom tårarna direkt, för hon satt ord på hur jag kände mig: lidande. Jag vet att jag egentligen har en väldigt enkel graviditet på många sätt, men foglossningen är hemsk. När den är som värst känns det som att jag har två roterande knivar uppstuckna mellan blygdläpparna, det är inte skönt nånstans. Enligt barnmorskan har jag en grav uppluckring av bäckenet, symfysiolys, och nu är det slut på trappgång och promenader över huvud taget, jag får inte gå mer än absolut nödvändigt. Ska träffa sjukgymnasten om 10 dagar för att få stöd och om den inte kan hjälpa mig kommer jag att bli sjukskriven av läkaren. Jag hoppas att jag ska kunna jobba tiden ut, men med lite ändrade uppgifter. De dagar som jag har receptionen får mina kollegor ta de besök som behöver visas upp för trappor osv helt enkelt, om gästerna inte vill åka hiss.


Som min man sa: "Du får sluta vara så lojal och duktig, det är dags för dig att få vila lite och att få ta det lite lugnt nu" Och han har väl rätt, det är så svårt bara, jag är så van att småspringa fram på jobbet och att vara väldigt effektiv, det går inte längre, så enkelt är det. Och de sista 8 veckorna på jobbet (!!) får jag helt enkelt vagga fram i min egen takt och inte vara så stressad. "Kom ihåg att barnet hela tiden känner av din puls..." sa barnmorskan igår, och ja, det ska jag försöka komma ihåg. En stressad mamma är inte bra för bebis.


Annars är det bra! Vecka 29 är här och det är bara att inse att den sista, tredje, trimestern är här och att det inte är allt för långt kvar nu. Spännande! Jag längtar så efter att få se vem det är som bor i magen.